1 år efter operationen

Godmorgon!
 
Idag är det exakt 1år sedan min knäoperation. Det var nog första gången i mitt liv som jag verkligen varit rädd för att dö. Jag var inte rädd för operationen utan mer att sövas ner. Det var läskigt att inte ha kontroll över när man sover och jag har ju läst flera gånger att det gått snett och att patienten aldrig vaknat upp igen så jag var jävligt rädd. 
 
Jag kommer ihåg den där dagen som att de var igår. Var på sjukhuset redan kl 7 men opererades inte förens vid 15 tiden. Jag fick ju inte äta något heller så levde på dropp i 23 timmar. Jag såg flera filmer och massa sjuka människor. När man ser sjuka människor så mår man själv jättedåligt för man känner sig  så sjuk själv.
 
Efter operationen tog det 2h för mig att vakna upp och sedan 2 timmar till innan jag kunde ta mig från sängen till dörren. Jag höll på att svimma ett antal gånger på vägen för att jag hade så mycket medicin i kroppen. 
 
Veckan efter det var nog värsta veckan på länge, levde på morfin och höll på att svimma X antal gånger för att min blodtryck föll hela tiden. Sov mestadels av dagen och varvade alla Prisonbreak säsonger. Mina vänner kom och besökte mig också. Dem kom med massa choklad, glass, kladdkaka och innan de lämnat mig så hade vi ätit upp allt haha :) 
 
När jag väl kunde gå igen så var motivationen på topp, jag jobbade stenhårt med rehaben för att jag skulle kunna vara tillbaka på basketplanen 6 månader senare, alltså i Oktober. Som ni vet så var det typ kämpande i onödan för idag 1år senare har jag inte ens fått träna 1 timme basket med kontakt. 
 
Det jobbigaste idag är väl att jag ska besöka min läkare igen om 1 timma för att se om det går att göra något åt mina broskskador som jag har på båda sidor om knät. Innan operationen sa han att han skulle göra sitt bästa för att åtgärda just det men att det inte gick att göra så mycket. Därför har jag idag inte så stora förhoppningar på att det kommer gå att göra något och jag har i stortsett tappat hoppet. 
 
För mig är inte komma tillbaka till basketen det viktiga när jag vill att mitt knä ska bli bra utan jag vill kunna gå upp och ner för trappor normalt, jag vill kunna ta en PW utan att det gör ont och jag vill kunna springa. Jag vill kunna göra saker jag kunde göra innan skadan men att basket är Xat. Basket är en för stor risk att spela för att jag ska våga göra det igen utan att vara rädd för att skada knät igen. Basket är en extremsport för knäna med mycket hopp, snabba riktningsförändringar och mycket böjda ben så där känner jag att jag redan accepterat att det inte blir mer basket för min del.
 
De är rätt sjukt att tänka tillbaka ett år och se hur mycket som ändrats, allt ifrån hur jag är till hur mitt liv ser ut att. Det har varit ett väldigt lärorikt år som gjort mig starkare, både mentalt och fysiskt. 
 
 Några timmar innan operationen
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Jen

Jag har opererat mig en gång då jag var jätteliten så jag kmr knappt ihåg något. Skulle jag va tvungen att operera mig nu så skulle jag känna mig livsrädd!
Håller tummarna för att ditt knä blir bättre å bättre för varje dag som går!

2014-04-08 @ 12:24:35
URL: http://rnbme.blogg.se
Postat av: wela.blogg.se

Vad läskigt att sövas ner :o

2014-04-08 @ 18:20:34
URL: http://wela.blogg.se/
Postat av: milina.blogg.se

läskigt med operation!

---
Jag har en giveaway på bloggen där du kan vinna ett valfritt plagg ifrån Evasunderkläder! Det enda du behöver göra är att kommentera "Jag är med" samt en länk till plagget du skulle vilja vinna! Var gärna med! :)

2014-04-08 @ 18:23:43
URL: http://milina.blogg.se/
Postat av: Caroline

usch. flashbacks till min knäoperation. Inget kul alls...

2014-04-09 @ 11:30:56
URL: http://sundochstark.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0